Vid nästa veckas partikongress utses finansminister Magdalena Andersson till ny partiledare för Socialdemokraterna. Om allt går enligt plan röstas hon senare i år fram som statsminister. Det är därmed dags att summera de sju åren som finansminister.
”På betygsskalan 1-5 ger jag henne en fyra. Möjligen med ett litet minus eftersom hon har haft en ganska lätt resa. Det är alltid svårt att vara finansminister men jämfört med företrädaren har det varit lite lättare. Åren som hon har varit finansminister har varit goda tillväxtår, stigande börser och fallande räntor. Sådant gör underverk för statsfinanserna”, säger SEB:s chefsstrateg Johan Javeus i Di-podden Makrorådet.
Annika Winsth, chefsekonom på Nordea, håller i stora drag med.
”Jag ger också godkänt, med betyget tre. Det mest centrala är att undvika kriser och skapa förtroende för de offentliga finanserna. Det har hon lyckats med”.
Hon är dock kritisk till hur det finanspolitiska utrymmet har disponerats och tycker att Magdalena Andersson var ”nästa lite dumsnål” under de första åren.
”Det pratades bara om att spara i ladorna. Det blev nästan absurt med tanke på hur låg skulden och räntorna var. Det finns kloka investeringar att göra för att vi ska bli mer konkurrenskraftiga i framtiden, men det var inte på tal då.”
På sistone tycker Annika Winsth att finansministern i stället nästan har blivit ”lite slarvig” med skattebetalarnas pengar.
”Häromveckan beskrev hon läget med orden 'snabb återhämtning, stark konjunktur och bristtal'. Samtidigt säger hon att det är viktigt att fortsätta stimulera. 74 miljarder kronor i ofinansierade utgifter är mycket. Handlar det om kloka investeringar för framtiden är det en sak men det är inte bara det budgeten innehåller.”
Men det största orosmolnet är att Magdalena Andersson genom att minska skillnaden mellan att jobba och inte håller på att överge arbetslinjen.
”Hon vill förbättra för de som har det sämst genom att sänka skatten på bidrag. I den miljön vi är med bristtal ska vi istället uppmuntra så många som möjligt att ta sig in på arbetsmarknaden. Det är också viktigt för att minska utanförskapet.”
Johan Javeus delar den oron.
”En orsak till att Magdalena Andersson har kunnat verka i en så pass bra miljö är de reformer som genomfördes av hennes företrädare. Svensk arbetsmarknad var i mycket bättre skick när hon tillträdde än när Anders Borg gjorde det.”
Annika Winsth räknar med att makten kommer att prioriteras framför allt annat med Magdalena Andersson som statsminister.
”Ska man klassificera Magdalena Andersson är hon 1. politiker 2. politiker och 3. ekonom. Med andra ord politiker ut i fingerspetsarna. Det är så hon kommer att reagera och agera. Det betyder makten före de samhällsekonomiskt kloka besluten.”
